My bed’s like a socialspot
official meetingplace
I’m the little spoon
cupped and protected by these big spoons…
Those who does nothing else but entering my inner room and wipe their dirty feet before they leave

I don’t care if you’re my friend and kiss me.
And hold me.
And shower with me.
And touch me all over.

We can sit and hold eachothers while the water pours down, drowning us
Tragic romance.
Are we romancing, Big Spoon?
Are we befriending, Sweetheart?
There is nothing right or wrong here
There is just nothing…

Holding you is nice
If I didn’t sit like a corpse in your arms, just letting your lips touch my neck
and I wish I could give something back…

On to next one… the other one I care so much about.
Hold me.
It’s your turn.
Make me feel special for a moment.
I know you can do it.
***********************************************************************

Toss me around
Up and down
Back and forth
Thrust
Harder
Faster
Make me feel so fucking good
I know you want my body so take it!
Touch it
Feel it
Hold it
Slap it
I’ve been so bad, I’m dirty
Give it to me
And you and you and you

I fucking love that I hate my lifestyle.

”You’re so fucking special…. I wish I was special”

I’m not only feeling like I’m floating inbetween. I am inbetween.
I’m something. I’m nothing. I’m nothing special.

”But I’m a creep, I’m a weirdo”

I hear it so much that my ears fall off;
”Pretty, gorgeous, cute, sweetheart”
yet it doesn’t mean anything

”What the hell am I doing here? I don’t belong here…”

I’m so tired of this…
I don’t know who I want to be and I don’t know who I am…

I’m whatever you want me to be.
But I’m no ‘girlfriend material’

”I’m a negative creep, I’m a negative creep, I’m a negative creep and I’m stoned”

I should live alone and just don’t feel.
Not feel anything.
I’m so good at the sexual stuff. I’m a sexoholic. No wonder I don’t get relationships that last. I’m no one special. I’m a girl who’s good to have sex with while the guy’s trying to find someone better. Someone who’s prettier and much better. Whatever the guy wants to have. But it’s not me.

I’m so tired of living inbetween.

I don’t care if it hurts,
I wanna have control,
I want a perfect body,
I want a perfect soul;

I want you to notice,
When I’m not around,
You’re so fuckin’ special,
I wish I was special;

But I’m a creep,
I’m a weirdo,
What the hell am I doin’ here?
I don’t belong here

I got this discount thing on a hairsaloon and since I’ve been wanting to get my hair done for awhile now, I called the saloon to see when I could get a time and I got one now on tuesday
I’m really excited cause this time I’m really gonna get a bit more extreme with my hair… it feels like I always get my hair cut the same style… but not this time! :p (I just hope I won’t chicken out)

Had a really nice evening last night. Rented movies (”Goal 2″ and ”Lady In The Water”) and made tacos with Juha mmm… me likes!
Tonight I’m just pretty bored…

I’m selling my guitar to Erik, since I never use it and he wants to have one. I thought Why not. I just have to take my ass down to Motala to make that deal with him.. I didn’t think I’d go there before christmas, but I should, I just don’t know when.

I keep having nightmares or just plain weird dreams… Last night I dreamt that everybody I knew were out to murder me and I couldn’t trust anyone and had to hide and run from everybody I knew. I forced myself to wake up twice from that dream… :S Bleh..

I have to remind myself everyday not to fall. And especially not to fall deep….
If there were no such thing as ‘feelings’, the world would be a better place.
Moo.

Tomorrow I have to do some things in the city… and not just skip it as I’ve done this week cause I’ve just lacked motivation :S

I’m not that good with websites or technical stuff… Took me forever to change my blogrolls :p Oh well…. Blogrolls.. That word sounds like something from a Sushi restaurant..

I’m doing laundry in two hours, which is awesome cause I have almost no clean clothes cause I missed my last laundry day and it takes one month to get a new one…that sucks…
I really want to have my own house. Not a big one, a kinda small one but with seperate rooms for kitchen, bedroom etc.. and of course my own washingmachine…
I’ve been thinking a lot about moving and getting my own place… but yeah it’s always about money and such.. if I didn’t have a job here in Stockholm I might’ve moved to some other city, but yeah… I don’t know.. as always I don’t know what I want to do with my life..

I’ve talked to the ‘headquarters’ of my work today about my illness and I got a call from a psychologist. Which is nice cause now I do feel like things are speeding up. I hate it when everything’s just still, floating in the air, drifting inbetween… I’m gonna see this psychiatrist in two weeks..
*sigh* Why is my life so full of thoughts?

Jessi is trying to make me buy things from her store. She showed me a Cobra Phone now and she knows that I love those designs. But why have a homephone when I have no permanent home? I had a homephone and something that looked like a normal ‘couples lives’ when I was engaged. Weird. Thinking back on that makes me feel like it was someone elses life and not mine.

I had plans today but when I woke up I had no motivation to get out of bed… was some weeks ago I felt like that, but today it hit again. I fell asleep around 04.30 in the morning. Fucking waste of day today… But the good things are the phonecalls I had, makes me feel like at least something’s going on.

‘Flyttfågeln’ saw my neighbours naked hairy ass through the window some days ago. I hope he won’t get scarred for life cause of that traumatic happening :p Haha

Had a nice chat with my sister today on msn. Everytime I wish that I was there with her and not 25 mil away..

Alright, Linda Merja over and out.

I’m thinking about writing in english again… I had a LiveJournal where I wrote almost 24/7 in, and it was in english… but then again, that was when I actually had friends who were non-swedes and interested in my life :p Oh well… I could give it a try I mean.. if there are any swedish people who reads this, I’m pretty sure they understand aswell :p

First off; I’m fucking dating. Been seeing this guy (no names now or something, whatever..) for a week now..maybe some days more. And it’s amazing how he makes my days fly! I’m not bored and laying in bed wishing away everything my life concerns anymore! He takes me partying, he’s crazy and is up for making funny and nice things anytime almost. Which is what I need.
But still, I have troubles going easy on things… I wish I wasn’t. I’m already afraid I might’ve said things that makes an alarm-clock ring inside of him… said something to maybe scare him away… like how I’m seeing relationships now and how I always tend to dive right in and get hurt in the end. I hope he understands that I don’t mean to rush anything and that I’m prefectly happy with what we have… ”what we have”.. heh, even that sounded deep.. :p He’s a bit of a mystery to me though, and that’s why I want to hang out with him, get to know him… I know that he doesn’t let me know half of the things about him, which makes me curious but happy at the same time. I don’t mean for him to spill it all out… but hey, if you’re reading this boy, just know that I’m fine with letting you live your life, move wherever you want to, etc… Of course I want you to give your heart to me whenever you feel ready for it, and of course I’d love for you to stay… but you’re like a migrating bird; Can’t hold you down cause I don’t want to break your fragile wings and keep you from flying free
I do believe that if you truly like someone and respect someone, you take the pain. The pain that comes from letting them test their wings and fly away from you and only leave you with hope. The hope that someday they’ll return to the nest they built in your heart… even if it was just a temporary nest for some weeks…

I’m thinking… as you can see..
But I thought that I could also write that I had a great time yesterday I was partying, bowling and hitched a ride with a sport-bike. Fucking rocked, all of it! I wish I could ride a motorbike myself..
I’m meeting new friends, talking to new people, I’m fucking living again… and it feels…yeah, it just feels

I’m getting my salary tomorrow and it makes me happy aswell. I’m trying to stay positive now since I’ve had things happening that should keep me positive for awhile Even if I’m not who I make myself out to be for some people I meet, I’m happy that they like the first impression of me, which is totally okey for me As I said, I don’t feel like getting very deep with people, except for one, right now.

I’m facebooking a lot aswell. I’m such a nerd hehe, as always. Oh well… I love to talk to people through internet so why not? Peoples histories and lives interests me.

I have to eat now. I’ll try to update this blog a bit more often now.

Jag har varit med endel släkt hela dagen pga ett kusinbarns-dop. Jag blir alltid deprimerad när jag är med släkten. Vet ej riktigt varför.

Är fortfarande (fysiskt) sjuk. Ont i halsen och fel på ögat.

Saknat Danne som fan som vanligt idag… men han ringde kl 02 och var full och tyckte att det var ju tråkigt att han inte följde med en tjej hem… sen loggade han in på msn och skrev till mej och jag skrev precis vad jag tyckte och avslutade med att han kunde dra åt helvete. Varför var han tvungen att förstöra allt? Har druckit Baileys och tjutit i endel timmar nu. Klockan är 04.40 och jag är fortfarande hos min kusin med familjen. Mamma och pappa är stupfulla. Tur att jag bara kan ta en buss och tåget så är jag hemma… funderar på att försöka få lite sömn först dock… Fy helvete… om jag hade varit hemma i hässelby idag skulle jag fan supit ner mej totalt… kanske bra att jag inte var där då… vet inte… bryr mej inte…

Sa till Daniel att jag hoppades att jag inte var gravid nu, annars skulle jag ”gjort abort på helvetet”. (Ja, vi hade ju planer på att bli föräldrar…)
Fy fan.
Jag pallar inte mer.

Min syrra sover så sött i sängen bredvid mej… hon vaknade inte av mitt tjutande och knapprande på datorn. I och för sej så skulle hon inte ens vaknat om Hiroshima hade exploderat igen precis bredvid henne…

Jag önskar att jag hade en tungskrapa så jag kunde skrapa bort Danne från min tunga. Ta en toalettborste ner i halsen och röra om alla känslor i magen och sen spy upp allt och bli helt tom. Skal. Ett genomskillnigt skal utan känslor. Bara spy och spy och spy….

Jag är inte mer än ett knull förstår ni. Jag är ingen att vara ihop med. Jag är för djup, för tung. Förstår ni. Men nån måste väl vara sån med.
…okej, nej, jag var väldigt omtyckt av Daniel, älskad. Han tycker om mej. Det är därför han gjorde slut med mej och dumpade mej som en påse skit. Inget går att säga emot den logiken!

Jag hoppas vi ses i helvetet Daniel. Vi är ju snart där…
Älskar dej, your son of satan.

Åkte in till psyksjukhuset idag. Fick prata med en sjuksköterska och en läkare. Kändes bra. Fick en remiss till en psykologmottagning här i hässelby. Ska ringa och kolla om remissen kommit in nästa vecka. Jag ska träffa en ‘vanlig’ läkare imorgon för att kolla upp mitt öga och min hals och för att få sjukintyg och sånt.. Undra bara om jag kan gå här i hässelby eller om jag måste åka genom hela sthlm igen som förut pga anledningar som jag inte orkar rabbla upp. Heldumt är det iaf. Tyckte läkaren jag prata med idag också.

Jag fick lite insomningstabletter från sjukhuset, så jag kunde somna bättre. Ska väl ta en sån snart..

Hoppas jag får hjälp nu. Vill ha diagnos och bättre medecin. Det lät som rimliga förväntningar sa läkaren iaf, så jag kan väl få hoppas denna gång då.

Såg vildkaniner på vägen hem och det påminde mej om hur mycket jag vill ha ett husdjur..

Pappa kanske kommer och hälsar på mej imorgon efter jag varit hos läkaren. Han hade inget annat för sej sa han (han bor i östergötland ). Sen skulle vi åka tillsammans till dopet på lördag tydligen… förhoppningsvis orkar jag.. jag vet inte riktigt än..

Facebook är ett bra ställe att snacka med likasinnade på. Även att fördriva tiden på om man inte orkar göra mycket.

Blä

(ps. kolla gärna in min syrras blog, som jag länkat till under Blogroll )

Mailade min chef idag på jobbet. Orkar inte svara i telefon. Skrev att min mobil är trasig och att jag fortfarande är sjuk i ögoninfektion. Det är ju halv-sanning iaf. Orkar inte dra upp med att jag mår psykiskt dåligt.. det är inte många som tar det så seriöst eller bra.. (pratar från erfarenhet)

Jag orkade iaf leta reda på en emailadress till en psykolog på nätet och jag skickade ett mail och förklarade min situation och att jag verkligen behöver hjälp.
Jag tror jag har BPD (Borderline Personality Disorder). Jag uppfyllde iaf alla kriterier på symtomerna som jag hittade på en BPD-sida.
Varför blir man sällan trodd? Jag har alltid fått höra att jag inbillar mej allting.
oh well..

Mamma ringde igen och kollade läget. Inte sån skillnad sen igår…
Sov inte så bra inatt… vaknade upp av en panik-attack. Satt och kämpade med att få in luft och hostade… kanske drömde jag en mardröm…

Jag vill ha svar från mailet jag skickade till psykologen… vill bli hjälpt, trodd… någon som verkligen kämpar med att hjälpa mej på en proffisionell nivå. Inte nån som bara vill åt mina pengar. För så är det när man behöver hjälp i det mänskliga samhället; Betala eller bli utslängd. Ta hellre livet av dej än att belasta samhället, typ… fast det är klart… dör man så måste ju nån betala för det med… kista..kremering.. sånt antar jag..
Har man inga pengar är man inte värd nåt. Kan man inte betala så är det kört. Det är den verkligheten jag jämt kämpar i.
Jag kommer ihåg när jag och min kompis åkte in till sjukhuset med ambulans för att hon hade väldiga magsmärtor. Den första frågan hon fick vid ankomsten var: ”Ska du betala med faktura eller kontant?”

Systemet tar oss käpprätt till helvetet.

Klockan är 03.30 på morgonen.
Har inte gjort nåt vettigt idag. Inte orkat…
borde gå till läkaren imorgon för jag har fått nån inflammation i ögat..
Borde hitta en psykolog med, antar jag… men jag orkar som sagt var inte att betala någon som egentligen inte bryr sej ett skit utom att få sin lön. Gör patienten självmord så har psykologen iaf sitt jobb kvar, antar jag. Det är det som räknas…. pengar… Jag orkar inte kämpa med min dåliga ekonomiska situation längre.. om jag inte rör mej från lägenheten så spenderar jag heller inte dom pengar jag egentligen inte har och ja…

Jag kan inte sluta undra varför allting skiter sej i mitt liv så fort någonting bra händer. Jag kan räkna upp otaliga gånger jag fått ett jobb, sen blivit av med det, förlorat pojkvänner när allt egentligen var på topp… men det är för mycket….

Jag har sex emo-liknande skärsår på ena handleden. Jag är så jävla emo, va? Så omogen. Det har jag fått höra… varför blir jag bortknuffad? Jag blir det… ”kompisar”, pojkvänner… så fort man öppnar upp sej… synd att jag är en känslig poet och måste uttrycka mej och tala om hur jag känner.. men det är väl då folk ryggar tillbaka… äh jag vet inte… jag är så trött på mej själv! Varför har andra en annan bild av mej själv än vad jag har? Tydligen är jag stark…. äh jag vet inte…

Jag är en väldigt negativ person mot mej själv… ja, självhatare och gör någon någonting som sårar mej så är det alltid mitt fel. Då kommer den här jävla självstraffaren fram…
När jag var liten slog jag mej alltid hårt i huvudet när jag inte klarade av att spela piano. Det bara blev så, varje gång. ”Dum! Jag är så dum och osmart!”

Nej, nu måste jag väl försöka sova.. min hals börjar värka också..

Jag älskar mitt täcke.

Mamma ringde nyss. Jag hatar när hon låter så super-optimistisk och försöker få mej att må bättre genom typiska floskler som ”det kommer kännas bättre imorgon”, ”Allt jobbigt för något bra med sej”, ”Du kommer må bra snart”

NEJ!

Okej, jag vet att hon vill hjälpa mej, men det går inte… hon tycker inte jag ska börja med starkare piller, hon tycker bara att jag ska ”rycka upp mej”.

Och jag mår sämre när jag låter det här gå ut över andra…. hur många gånger har jag sjukskrivit mej från jobbet för att jag inte orkar ta mej dit? Hur mycket skit ger jag inte dom på jobbet då?

Jag kan inte sluta supa bort mitt liv…. igår söp jag bort min plånbok till och med. Ska polisanmäla det imorgon, men hopplösheten är ganska stark inom mej nu så jag känner som ”whatever”.

Det är som att ingen tror att jag mår så här dåligt. ”Äh, det är inte så farligt! Ryck upp dej”.

När går det över styr? Jag trodde det var när man hittar tillfällig tröst i sex och alkohol och när man inte längre orkar gå till jobbet.

Visst, så här känner jag det inte varje dag, men jag kommer aldrig bort ifrån att det kommer slå till. Vilken dag som helst, vilken vecka som helst….

Jag har gått hos ca tre olika psykologer och ätit Citalopram (antidepresiv medecin) i ett år om inte mer. Fick mer utskrivet för en vecka sen… men jag kanske behöver starkare saker…. jag vet inte vad jag behöver…

Min pojkvän gjorde helt plötsligt slut i helgen och det är självklart att det triggade igång min depression (kan inte ens stava skiten).

Känner mej som en fjortis, ett barn, i en 24-årings kropp.

Varför gör jag allt sämre när det redan är dåligt? Jag funderar på mina skärsår, spritsmaken i min mun, mina ‘hål’ som värker… det är mina utlopp.

Jag försökte ta kontakt med en psykologi-avdelning idag men bröt ihop varje gång jag var nära att ringa. Jag orkar inte prata muntligt om det längre. Orkar inte höra att ”det är inte så farligt”. Orkar inte bli dumförklarad för mina känslor. Orkar inget…
jag skapade den här bloggen för att ha för mej själv att skriva av mej i, hoppas det hjälper att ta mej ifrån allt från självmordstankar till alkohol och sex…kanske hjälper det någon annan också, som mår dåligt? Eller så blir jag kanske anklagad för mass-självmord…. ha… ha..

Tydligen ska det ’skönaste’ sättet att dö på vara att ta överdos på alkohol och sömnpiller. Man liksom somnar och vaknar inte. Det som verkar mest hemskt är nog hängning… då hänger man ju där och känner allting och hinner tänka mer på vad som faktiskt händer.. eller om man skjuter sej själv och missar själva ‘punkten’ som gör att allt blir svart på sekunden man trycker på avtryckaren.

Oh well…
Mitt ex numera, ska komma på onsdag. Det är det enda jag ser fram emot. Jag kommer inte släppa in nån annan i min lägenhet och jag orkar inte gå ut… jag har ju inga vänner som egentligen bryr sej om mej. Alla är upptagna… även om jag skriver ”jag mår så jävla dåligt, min kille gjorde slut, kan du komma hit?”, så är det aldrig en anledning till att hälsa på mej. Jag börjar bli väldigt trött på att inte ha kompisar att vända mej till…. jag känner mej verkligen aldrig prioriterad när jag mår dåligt och verkligen behöver nån…. mitt ex är den enda som verkligen brydde sej och fortfarande bryr sej, därför längtar jag så otroligt mycket tills han kommer hit… även fast jag kanske inte borde…. jag vet inte… allt är så jävla rörigt…. Vi planerade att förlova oss och ha barn ihop…sen släpper han bomben och jag förstår inte… hundra steg bakåt. Men jag önskar att jag kunde hjälpa honom, men hur fan ska jag kunna det när jag inte ens kan hjälpa mej själv?

Man lever bara för sej själv och ska rädda sej själv först.
Kan ingen annan rädda mej istället?
När jag ger upp?

Jag har inte råd att betala hundra psykologer för att få bli kategoriserad.