Klockan är 03.30 på morgonen.
Har inte gjort nåt vettigt idag. Inte orkat…
borde gå till läkaren imorgon för jag har fått nån inflammation i ögat..
Borde hitta en psykolog med, antar jag… men jag orkar som sagt var inte att betala någon som egentligen inte bryr sej ett skit utom att få sin lön. Gör patienten självmord så har psykologen iaf sitt jobb kvar, antar jag. Det är det som räknas…. pengar… Jag orkar inte kämpa med min dåliga ekonomiska situation längre.. om jag inte rör mej från lägenheten så spenderar jag heller inte dom pengar jag egentligen inte har och ja…

Jag kan inte sluta undra varför allting skiter sej i mitt liv så fort någonting bra händer. Jag kan räkna upp otaliga gånger jag fått ett jobb, sen blivit av med det, förlorat pojkvänner när allt egentligen var på topp… men det är för mycket….

Jag har sex emo-liknande skärsår på ena handleden. Jag är så jävla emo, va? Så omogen. Det har jag fått höra… varför blir jag bortknuffad? Jag blir det… ”kompisar”, pojkvänner… så fort man öppnar upp sej… synd att jag är en känslig poet och måste uttrycka mej och tala om hur jag känner.. men det är väl då folk ryggar tillbaka… äh jag vet inte… jag är så trött på mej själv! Varför har andra en annan bild av mej själv än vad jag har? Tydligen är jag stark…. äh jag vet inte…

Jag är en väldigt negativ person mot mej själv… ja, självhatare och gör någon någonting som sårar mej så är det alltid mitt fel. Då kommer den här jävla självstraffaren fram…
När jag var liten slog jag mej alltid hårt i huvudet när jag inte klarade av att spela piano. Det bara blev så, varje gång. ”Dum! Jag är så dum och osmart!”

Nej, nu måste jag väl försöka sova.. min hals börjar värka också..

Jag älskar mitt täcke.