Jag är inte arg på dej.
Jag är arg på mej själv och det kom ut över dej.
För det är jag ledsen… 
Jag är så arg på mej själv över att jag inte kan hålla i mitt hjärta
Jag är så arg på mej själv över att jag blir kär, älskar, faller
Jag blir så arg på mej själv att jag tar sönder mej själv när jag vet att jag har fuckat upp någonting.
Jag är inte arg på dej, var inte arg på dej…jag önskar bara att jag inte kunde älska, kunde känna kärlek…för dom jag känner så mycket för känner det inte för mej…
Jag vet inte varför jag går igenom den här jävla smärtan hela tiden.
Jag vill så gärna… jag vill ha någon som älskar mej tillbaka, som inte ljuger för mej, som inte låtsas….
Och dum som jag är så trodde jag att jag hittade det..i en som redan har ett förhållande… jag är så jävla dum.
Jag hatar mej själv.
Hur kan någon då älska mej,va?
Jag skar min tröja med kniven, skar min arm, höll på att skära min hals… för jag är så trött att leva med mina tankar, min hjärna, mitt hjärta…
jag hatade mej själv när jag loggade av och visste att jag fuckat upp genom att få dej tro att jag var arg på dej.
Jag vill ringa dej. Men gör det inte.
Jag vill träffa dej. Men risken att jag kysser dej, aldrig släpper taget om dej, säger att jag älskar dej är för stor.
För jag har egentligen inget i ditt kärleksliv att göra.
Jag bara trodde.
Jag bara hoppades.
Jag bara ville.
Du sa att du hade ett hopp också en gång, men att genom att jag tvivlade så mycket så dödade jag ditt hopp.
Vad var ditt hopp?
Varför känns det som att även du bara lekte med mej, när du egentligen hade ditt på det torra? Varför gick du över gränsen? Varför tillät du det gå över gränsen?
Ja, du sårade mej.
Du sårar mej varje gång du sover hos henne.
Och det enda du kan säga är att du förstår.
Gör du?
mmm, svarade du.
Men om du förstår…varför leker du med mej då?
Jag öppnade upp. Jag sa allting. Jag gav allting. Jag blottade mitt innersta flera gånger, jag gav dej mitt hjärta och jag hatar mej själv för det.
Som jag hatar mej själv varenda JÄVLA GÅNG jag ger mitt hjärta till någon!
Varför tillät du mej? Varför tillät du dej själv? Frestelse? Lockande? Farligt?
MEN DET GJORDE ONT! Det gör ont! Det gör så jävla ont!!
Jag skyller på dej för att jag orkar inte skylla på mej själv längre! Jag VET att jag inte var själv i det här!
JÄVLA FAAN!
Jag HATAR DET HÄR!!
Jag visste så jävla väl att det skulle bli så här! JAG VISSTE! Men likförbannat körde jag på! Blint jävla hopp som vanligt! Så nu står jag här och skriker på mej själv, tar sönder mej totalt för att jag är så DUM I HUVUDET!!!
JAG HATAR KÄRLEK
JAG HATAR KÄNSLOR
JAG HATAR LIVET
JAG HATAR ATT DET ALLTID SKA BLI SÅ JÄVLA FEL!!!
Mina pusselbitar passar aldrig ihop.
Jag vill inte leva det här livet. Jag vill inte ha den här hjärnan. Jag vill inte ha det här hjärtat. Jag vill skära ut allting.
