Är jag fortfarande bakis?
Jag träffade på Juha när jag var o tog en promenad i stan med Henke nu för några dagar sen. Jag kände knappt igen honom. Han var ytterligare en som jag tyckte hade skadat mej så djupt i hjärtat och själen, så jag hade landsförvisat honom ur mitt liv. Men när han kom upp till mej och log, sa Hej och kramade om mej så undrade jag varför jag ens lägger sån energi på att stöta bort personer ur mitt liv.
Jag tackade ja till att ses nån gång över en öl. Nån gång blev dagen efter. Satt på ‘Flyt’ och hinkade i oss öl. Det var ganska lugnt i början, sen drog vi till bådas favvoställe ”Anchor”. Han har blivit stammis där, som jag var för inte så längesen.
Shit vad jag drack öl. Full som en gris efteråt självklart. Jag vet inte hur många dagar jag stannade hos Juha, men kollar jag i almenackan nu så var det tre dagar? Kanske två…
Igår var bara en lång bakis-dag och känslan har faktiskt inte släppt riktigt.

Om jag bara inte hade så svårt med känslor…. han sa att han med går hos psyk… han är så uppriktig och ärlig mot mej, medans jag känner som att jag behandlade honom som ett svin när jag bestämde för att aldrig mer träffa honom. Visst, han satt och förklarade hur fin jag var, men också varför det inte skulle funka mellan oss. Men jag vet ju redan varför. Och det var hans ord som gjorde att jag hade svårt att somna igår natt. Melissa Horns texter etsade sej fast i hjärnan på mej och jag kände att nu orkar inte jag vara Trasdockan längre. Jag bestämde mej där, när jag låg bredvid honom att nu måste jag få ett slut på lidandet som jag skapar själv åt mej själv.

Ni killar har sagt det ganska många gånger till mej nu, men nu jävlar säger jag åt mej själv också. Jag är trött på självmordstankar, ångestattacker på nätterna, piller, grubblande….. men det jag är mest trött på är att vara ensam pga det.
Ensamhetskänslan jag hade igår natt var som ett svärd som stacks in i min bröstkorg och vreds åt. Jag kunde ta på känslan med händerna. Och jag bestämde mej för att inte längre gömma mej. Dels därför min blog ser lite annorlundare ut nu.

Kanske är jag fortfarande bakfull. Men jag ger upp att hålla upp den här fasaden längre.
Jag tänker mycket på allt du berättat, Juha. Och vi är för lika faktiskt. Men jag blev uppriktigt ledsen när du berättade om personen som senast nu fick dej att må så dåligt igen. Du är värd så mycket bättre!! Du är grymt stark inombords. Och jag förstår varför någon skulle vilja skriva en låt om ditt liv

Jag är inget våldtäktsoffer. Jag har aldrig blivit slagen. Jag har aldrig tagit droger. Men jag har hållt mej själv fången. Slagit skiten ur mej själv ett antal gånger…för många gånger. Min identitet blev nån påhittad sjukdom och jag är inte den tjejen längre. Jag var nog aldrig det heller.

Jag ångrar mej när jag super mej full. Som nu senast. Jag är trött på att lita på att andra ska ta hand om mej. Jag har bara haft tur. Tur att vänner jag stött bort, som Juha, fortfarande kan hålla om mej och säga fina saker om mej.
Vänner är värt mer än älskare och pojkvänner.
Det blir bara knas när jag gör så men nu accepterar jag det. För dom är bara ärliga mot mej och säger som det är. Det är ju jag som ljuger för mej själv. Dom ser det. Och nu, äntligen (?), ser jag det med. Ensamhetskänslan kommer nog inte försvinna, lika lite som Juhas känsla av att han måste flytta omkring kommer. Den dövas ibland, men den är där. Jag frågade honom hur länge han kommer stanna den här gången, i stockholm. Han sa att han trivs nu. Bra. Jag vill faktiskt inte att han ska sticka nånstanns. Mer för hans skull än för min, faktiskt.

Jag vet inte längre vad jag håller på och skriver! Som sagt…är jag fortfarande bakis? :p

Allt jag vet är att jag vill och jag kommer ändras. Pelle, du vill säkert inte ha mej tillbaka även om jag förändras. Men jag vill att du ska se att jag visst klarar mej. Jag tar inte livet av mej.

Sex, alkohol, killar. Det är slut med det nu.
Det finns en anledning till att jag inte tagit livet av mej.

Hej, jag heter Linda Merja Holmgren. Jag höll på och gömde mej bakom en fasad i ett antal år. Är ni med även nu när jag tar steget bort från den?
Skalar av mej naken som jag gjort för så många killar nu. Fast den här gången är annorlundare. Den här gången är det bara väldigt få som får se mej så här naken som jag kommer vara nu.

Jag kommer köpa mej en helkropps spegel. Stå naken framför den och se hur vacker jag är inombords. Inga knivar eller rakblad ska komma åt där längre. Ingenting ska förstöra mej längre. Jag ska inte förstöra mej själv längre. Jag är värd att älska mej själv. Jag är värd att inte låta någon ta det ifrån mej. Speciellt inte jag själv.

Tack Fredrik
Tack Daniel
Tack Marcus
Tack Henke
Tack Juha
Tack Pelle

Tack mej själv!
Förlåt mej själv!
Förlåt för att jag tagit sönder mej själv. Ge mej själv en stor kram!

Det har alltid varit lätt att vara någon annan. Men vem ska då spela mej själv?

Det finns en tjej som heter Isabelle
jag tycker att hon är väldigt snäll
ibland vill jag ge henne en kram
men hon bor bort i karlstaa’ (….)
Jag försöker henne locka hit
jag hoppas jag ej går på en nit
den dagen vi faktiskt ses IRL
kanske åker jag på en smäll
men förhoppningsvis kommer vi ha kul
och hon är inte heller ett dugg ful
Det finns en tjej som heter Isabelle
och hon är faktiskt helt okej

;D ;D

It hurts.
It hurts so much.
Everytime I think I found a boy who will be mine… they just run away with my heart and leave me with false hopes..
Yet another one to write shitty poems about

He said that he could have plenty of girls
but no one was close to be as good as me, so he didn’t do anything with them
but yet he doesn’t want me
I feel like someone punched my heart right on the spot where it hurts the most

For about one year I have had five guys breaking my heart into small pieces

And I let them. Because I let them in.
It’s over now.

I resign.
Love between a woman and a man was never meant for me. It’s okey, you don’t have to give me more hints and clues, I see and feel it now!

I don’t know what I do wrong. I don’t know why I only find the sweetest and most perfect guys who turns out to be something completely different. There’s no warning sign on them… I keep falling until I realize I have to stop.
So now I stop.

If living with only myself and fighting to face myself alone everyday is what my life is all about, then fine.

I’m sorry to myself
to have brought these boys so close
only to be ripped apart like silk
I’m sorry to myself
and this time I swear on pain of death that I will not let that happen anymore.
It’s a promise written in stone.

I’ve had ENOUGH!
I AM NOT MENTALLY ILL! It’s all you others, all the society and those ‘bosses of society’ who makes me think that I’m not what they call normal!
Just cause I don’t fit in, they try to tell me I’m borderline, I’m socially fobic, then they try to find other things that are wrong with me and I’m FED UP OF BEING THE VICTIM! I’M FED UP BEING TREATED CAUSE I DON’T DO WHAT PEOPLE EXPECT YOU TO DO!
I am SORRY that I can’t take whatever job I find cause it pays good! I DON’T WANT TO BE RULED BY MONEY!

I AM TOO FREE OF A SPIRIT to be in this bullshit anymore! My friends tells me I’m ”fucked up in the head”, but what do they possible know if they never have been in my shoes??

I AM TIRED OF BEING A VICTIM, A MENTAL-CASE, SOMEONE WHO ALWAYS GETS DUMPED, SOMEONE WHO NEVER FITS IN, SOMEONE WHO PEOPLE THINK THEY HAVE TO TAKE CARE OF!
I’m gonna fucking do this life on my own! My life is not YOUR LIVES! My life is NOT REMOTELY LIKE ANY OF YOURS! I might do similar things sometimes, BUT IT’S WAY DIFFERENT THAN WHAT YOU DO! And I am different than you! I can not live like ”normal people”, because I have not been brainwashed or had my eyes sugarcoated like most of the people! My brain works differently and IT’S SUPPOSE TO!

Why do I cut myself?
Why do I eat pills to get my brain to function?
Why do I eat pills to get sleep and get my brain on sleep-mode?
Why can’t any shrinks tell me what is wrong with me?
BECAUSE NOTHING IS FUCKING WRONG! All these medecines are just here for me to swallow so that I will realize that I HAVE TO ACT AND BEHAVE LIKE ”NORMAL PEOPLE”, OTHERWISE THEY PUT ME AWAY!

I am so fed up
I am SO fed up to wanting to die away from all of this life. So instead, I’m gonna live through it. And piss everyone off with exactly the person I am, that most people now have trouble with.
Who said what is wrong or not? Who started that shit?
Maybe ‘wrong’ is the only way for me to live ‘right’?

I’m not ever gonna try to fit in anymore.
No more.

Today I was at the doctors. I got Imovane (sleeping-pills that hopefully knocks me out) and a certificate that I’m still ill for next month aswell.
I also asked about the small itching wounds I have gotten inside, outside and around my ears. I thought it was nickel-allergy cause I’m allergic to it, but since I never wear earrings with nickel in them I thought it was weird. He said it was a streptocock infection. Same blisters and wounds I always get on my lips, only this time they had spread to around my ears! I had a friend in school who used to get it all over half of her face and I was lucky just to have it on my lips. Has that luck changed now? :S I’m going to the pharmacy tomorrow to get me an antibiotic creme for it and I hope it never returns elsewhere on my body again.

I’m the walking pharmacy!
oh well… as long as all my meds helps..

Going to a meeting at the social services tomorrow. I hope it gives something and I hope they’re still gonna be nice to me.

jag är ett misslyckat jävla freak!!!!
Han som kallade mej Freak ”Du är ett freak” för många år sen hade rätt
undra om han kunde se in i framtiden?
Jag vill inte leva såhär
jag tycker jag gör positiva saker för mej själv nu men ändå vill jag skära upp hela mina armar och ben med det vassaste jag kan hitta. Inte ens mina knivar är så vassa som jag vill att dom ska vara
jag är så jävla förbannad och arg på allting
allting
allting
mej själv
misslyckande jävla helvete
jag välter bokhyllor, jag skriker, jag slår mej själv, jag river upp mitt skinn
jag är ensammast i världen och ingen, speciellt inte jag själv, vill ha nåt med mej att göra
jag förblir ensam
såvida jag inte sätter på mej min fina mask och går ut och super
men inte ens det orkar jag ikväll!
ska det vara så jävla svårt att få en kram??
Jag lägger in mej själv om det fortsätter såhär i natt men vad har det för jävla betydelse, jag kommer ut och är likadan iaf!!!
Vad gör det för skillnad att åka hem till mamma och pappa när jag likförbannat måste komma hem till mej själv sen iaf! jag är ju med mej själv hela tiden och jag är så trött på det!!!
Jag går på promenader, tar friskt luft, sen ligger jag likväl och tjuter som ett psykfall i min soffa!
fy fan vad jag hatar!
Kom hit och ge mej en jävla kram eller nåt!
är jag så jävla oälskvärd???

Nejvars. Ingenting av det här skärandet har jag gjort idag. Bara i mitt huvud.

Så det är inget mer dejtande med Pelle längre. Slut. Jag trodde jag skulle må sämre än vad jag gör….fast ja, jag mådde ju skit… men jag vet vad jag måste göra och jag ska fan göra det: FIXA MEJ SJÄLV.  Det innebär: Ta mej ut ur lägenheten minst en gång om dagen (promenera helst i 45 minuter), se mej själv i spegeln och peppa mej själv minst tre gånger om dagen (morgon, eftermiddag, kväll. Peppa menas att säga nånting snällt till mej själv), inte vara online på internet lika mycket, utan leva mer i verkligheten och inte fly undan min skit.

Kort och gott: Jag måste vara med mej själv utan att bli rädd och utan att fly till musiken, internet och annat. Bara vara med mej själv och få mej själv att må bra med mej själv.

Jag tänkte ägna den här helgen åt det. Liten hård-start, men jag ska INTE fly till kompisar eller nån annanstanns den här helgen!

Personer vill att jag ska vara inlagd på psyket ibland. Min psykolog gav mej numret till akut-psyk-jour ifall jag skulle ”få för mej saker”. Jag vill inte få för mej saker. Jag platsar inte på psyket.
Dax att lyssna på mina egna råd, alla dom jag ger till mina kompisar. Bl.a ett kommer till mitt huvud nu: ska man fixa något så måste man göra det själv/lita enbart på sej själv att man kan fixa det.
Jag ska fixa mej själv. Jag kan inte vara rädd för mej själv längre.

Dax att återfå kontroll, självkänsla och mod.
Det finns ljus och positivitet.
Demonerna ska inte vinna den här helgen.

I’ve had such a fucked up night…

Anxiety-attack before I was gonna go to sleep, and I cried, hyperventilated and had to force myself to sit still in my bed so I wouldn’t grab a knife I sent Pelle an sms and I kinda regret it now….
it’s so weird how different I get when I get anxious… I wish that I had cameras in my apartment so that I could show all of those who thinks I’m ”pretty okey” what happens to me…
So I stayed up online all night until 05.30 this morning, cause as soon as I don’t have anything else to focus on (chatting, being online), I go back to cry and feeling shitty…
I was so damn tired that I forced myself to lay off the internet this morning though, and I fell asleep.
Waking up several times cause I was having weird dreams. I woke up once with such a bad anxiety-stomachache (you know, not the normal stomach ache, but the one you have when you are anxious, worried etc) and cried a bit more… then I fell asleep again and had my everynight-nightmares… I’ve forgotten how it feels not to be having nightmares at night.
I woke up and felt so disoriented! I thought I was at my parents place, then I thought I was back in my room in London, I wondered if I was still sleeping, if my dream had been reality etc etc… I had a total mess in my head!
I’m pretty okey now though…but I’m freezing. I’ve been freezing a lot recently. Henke thinks it might be cause I’m stressing (mentally). I just don’t know.. I’m gonna take my temper soon and hope that I don’t have fever. It’s not normal to be freezing this much when you’re inside! :s

My brain was displaying horrible images consisting of guns, knives, blood, human waste, I just had to get out of the bed. So here I am on my couch instead…writing the shit out of my head, I hope. I want it to go away.

I haven’t been writing poems for so long. I guess it’s cause there’s so much going on in my head, I can’t sort it out… I do have rhymes and ideas all the time, among the shitty thoughts, but the shitty thoughts are always taking over my creativity right now..

I hope you’ve had a better day and night than me.

People get irritated when I write in english on my blog. Och endel blir irriterade när jag skriver på svenska. What i helvete kinda språk should jag skriva in??
Oh well.. Jag har written in english sedan I was born (…well you get it!)…but then again I am svensk and I bor i Sverige and have swedish friends också.

Jag kan inte vara alla till lags!! I’ve a tip that goes for ALL of you: LÄR ER FLER SPRÅK!/LEARN MORE LANGUAGES! ;D

Okey, now that’s out of my system *takes a breath *

I’ve noticed a lot of good changes with myself lately and it surprises me: (resterande av inlägget är på engelska nu, deal with it ;D )

- I get out of the apartment almost everyday now
- I have a bit more motivation and hope inside of me (meaning for planning ahead, for taking care of myself etc)
- I listen to music when I’m alone again and even sing! (I used to be obsessed with that, feels like freedom to have the motivation to do that again )
- I cook healthy food and try to eat better again (and eating multivitamin-pills)
- I can control my thoughts slightly better

I’m gonna celebrate this by taking a healthy walk outside and buy me my favourite healthy musli!
Så det så!

so I’ve been really thinking about my money-situation for this coming month… it’s not as bad as I thought it would be, but I still need to loan money from my parents. And that’s never okey (for me). They’re getting frustraded and I know that if I can’t fix this and live without borrowing money all the time, I will probably have to move back to my parents place. And I’d rather kill myself. Really.
Anyway, so the lack of money this time wasn’t as bad as I thought. That’s what we call ”Tur i oturen” in swedish :p Still it doesn’t make me feel less fucked up…
I was at the shrink too today and I told him that I will try to get a job this summer. He thought it was a good idea. I’m just starting to work with this shrink and we haven’t really come to any agreement on what is wrong with me…but then again; no one seem to do… first I’m borderline, then I’m not, then I’m fobic… apparently I am still socially fobic though. Gonna work on that part…. first step: Getting a job and put myself out there in the situation I don’t wanna be in: Where I can be judged, a newbie, no people I know…etc. Scares the living shit out of me. But I know I can’t avoid life anylonger…

Everyday I wish that I didn’t know the difference between being happy with oneself and ones life, and to not to be. If I didn’t know the difference I wouldn’t know that I’m fucked up. I wouldn’t have to see other people happy and know that they manage to get out of their apartment each day and manage things that I can’t. And I wouldn’t hate myself this much for not being like the healthy people. I always said that there is no such thing as being Normal. But I know that I’m not Normal, so there must be people who are Normal.

Normal People:
- Goes to a job that they don’t like that much, but they manage it very good anyway
- Have hobbies/interests that they spend their sparetime on
- Do not hurt themselves more than, maybe, smoking
- Can talk to strangers through their jobs and look and act professional
- Can have a relationship and balance it

Not Normal People (Me in this case) :
- Can not work with something they don’t like. One panic, get anxiety and in the end stays at home
- Don’t have social hobbies at all and can’t find anything that interests one that much
- hurt themselves mentally everyday. Hurt oneself physically sometimes. And drink too much when opportunity comes.
- Are so insecure and can’t pretend to act professional or sound professional. It’s awkward.
-  freak ones partner out as much as one freak oneselves out.

And I know I used to say that being normal is boring…But I’d do everything to fit in now. I’d do everything to be normal.
I’m gonna apply to a cleaning company and see if I can get a job as a cleaner there. I need something normal cause my feeling that I don’t wanna live anymore is scaring me more and more each day…