Vid vägskälet
i gatulampan
som gav lite trygghet
ville jag stiga åt sidan
bort från tryggheten ett tag
och se vad som var så hotfullt

Vid vägskälet
valde jag efter vinden
efter min insida på ögonlocken
efter syrsornas ljud
och jag klev åt sidan

Gräset högt
Målmedvetna steg genom syrsornas dal
Blind men så öppen
jag såg allting i mörkret
jag snubblade inte en enda gång

Berget högt
skuggor i mina ögonvrår lockade min primitiva rädsla
Jag höll blicken stadig rakt fram
rakt uppåt
medan jag inte snubblade över dom mörka stenarna
Som om jag visste exakt vart allting på marken låg

Andfådd
Hjärtat pumpade all sin energi
Men jag kom upp på toppen
och jag hade inte vänt mej om förens nu
Vinden lekte i mitt hår,
viskade i mina öron och gav mej hopp

Ögonen vande sig vid stjärnljuset
Stjärnfall
Fullmåne
Närmre rymden och närmre min härkomst
stod jag högst upp och var skör men stark
Skuggorna lät mig vara
Mörkret gjorde alla mina sinnen alerta, men inte rädda

Ville somna precis där
högt uppe
Frihet
Inspiration som glödde
Skuggorna som log mot mig i mina ögonvrår
Jag vek inte undan
Tog in nattens luft, nattens ljud, nattens tystnad i varenda cell i kroppen

Där i min rädsla för mörkret blev jag fri
och luften, skuggorna och stjärnorna sa,

att jag var välkommen åter.